Vad håller du på med?

I ungdomen, jag var flummig och umgicks med flummiga. Mitt i det ringde en före detta klasskamrat. Han sökte en keyboardist. Det gällde två månader av rep och en påföljande spelning.
– Men kom igen nu. Det blir kul!
– Ja?

Första repet var så oflummigt det kunde bli. En skolad trummis, en basist, en gitarrist med kort axelband, två översminkade sångerskor och jag. Sångerskorna hade stora röster och enkla smeknamn som ”Mimi” och ”Soffis”. Ibland log de mot mig. Jag gjorde så gott jag kunde, följde gitarristens instruktioner. Cover efter cover. En av sångerskorna vägrade spela Chers ”Turn back time”. All heder för det.

Så kom dagen för spelningen. Vi roddade från en barack i Partille till en rysk bunkerbåt i Göteborgs hamn. Gitarristens österrikiska pappa kom med en skåpbil. Jag kände pappan sedan tidigare från en kväll som slutade illa(för mycket knödel och obstler). Skåpbilen hade knappt några sittplatser. Jag anmälde mig frivillig för att slippa umgås med pappan.
– Jag åker där bak.
Att vara instängd bak i en skåpbil utan fönster är tydligen inte roligt. Det smällde och skakade. Jag klamrade mig fast vid en golvpuka. Tjugo långa minuter. Stapplade ut vid befrielsen till en solig hamn. Hade kostym med blommig skjorta under. Genomsvettig.

Den hyrda bunkerbåten var gigantisk. Scenen var i lastrummet med skallrande akustik. Blankt målade stålväggar. I fören fanns en loge. Trummisen hade fyllt den med cider och öl. Jag blev sittandes där med basisten. Han hade blivit dumpad av sin tjej. Jag var nervig efter transporten. Vi började med krusbärscider.
-Men den var god. Eller?
– Ja.
Efter det är allt suddigt. Jag vet att trummisen kom in och skrek. Att vi blev itvingade mängder av kaffe. Att basisten såg rödögt gråten ut. Att vi gick genom en lokal fylld av festande. Att scenen var hög och stor. Första låten var Totos ”Hold The line”. Jag skulle spela ett pianointro med jobbigt synkoperade trioler, tatata-tatata-tatata-tatata. Jag var för drucken och nervös, inte en ton blev rätt. För sekunder tystnade allt, hela båten. Jag tittade upp och möttes av en enda blick, den var samma från trummis, sångerskor och gitarrist. ”Vad håller du på med?” Basisten hittade rätt ton då och musiken brakade igång, den rullade inom skrovets stål. Resten vill jag minnas gick bra.

Jag återupplever den där blicken ibland, under pinsamheter.

”Vad håller du på med?”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s